Jag sydde ju som jag säkert nämnt draperier till min säng innan jag for hemifrån. Orangea. Med vita stjärnor på. Enda kruxet är att det var lite svårt att veta exakt hur långa de skulle vara, eftersom sängen hela tiden varit här i Val Thorens, och jag sydde draperierna i Årsta.

Så dom blev lite för långa. Typ 25 centimeter för långa. Vilket är lite för långt  för att inte försöka göra något åt.

Räddaren i nöden: Hanna, för hon har en symaskin.

Så ikväll var jag och mina för långa draperier på besök hemma hos familjen Fogsgaard för att fixa det hela.

Jag är ändå lite imponerad över mig själv för att jag lyckades kommunicera med en symaskin som inte är uråldrig och grön och styrd med kryptiska knoppar (som både mammas och pappas symaskiner är), även om jag kanske blev lite väl imponerad när jag lyckades spola upp undertråd på första försöket.

Slutresultatet blev lite snett och vint, även om jag använde knappnålar och insåg hur bra stjärnorna i tyget är för att nåla rakt, men nu sitter jag iallafall i min orangea trädkoja och trivs.

Dessutom fick jag testa varenda krumelursöm som gick att uppbringa på Hannas symaskin, eftersom bägge smågrabbarna tyckte att det här med att sy var ofantligt spännande och fick gå loss på varsitt gammalt örngott när jag var klar med mina evighetslånga raksömmar.

Tydligen har man inte syslöjd i skolan i Frankrike. Däremot läser de poesi, i vad jag tror är motsvarigheten till tvåan i Sverige. Känner mig en gnutta obildad nu.

Men jag har en koja med orangea draperier och julgransljus, så jag är rätt nöjd ändå.