Såhär va – jag har haft väldigt mycket flyt med vädret i kombination med bilkörning de senaste vintrarna. Idag.. inte så mycket. Bortsett från att jag klarat mig från att lägga på snökedjor har jag under det senaste dygnet träffat på vartenda väder som november i Frankrike kan hitta på, förutom åska och hagel.

Strax efter sex imorse körde jag från Val Thorens, med första destination flygplatsen i Geneve där jag skulle släppa av Søren och Ben. Så långt allt gott, även om tajmingen oundvikligen skulle innebära morgontrafik förbi Chambery. Men så var det ju dethär med vädret. Jag vet inte om jag har nämnt det, men det är kallt här förtillfället. Väldigt kallt. Så kallt så att det är kallt även nere på plattlandet. (Till ”plattlandet” räknar jag även halvplatta platser som Moutiers och Annecy eftersom de är platta i förhållande till mindre platta platser. I förhållande till riktigt platta platser, typ Uppsalaslätten eller kusten just norr om Falkenberg är de å andra sidan inte platta alls. Men ni fattar.)

Vad händer då när det är kallt nere på plattlandet? Tja, tillexempel att snöandet som försiggår uppe på hög höjd till skillnad från annars inte alls övergår i regn när en passerat Saint Martin de Belleville som det brukar göra, utan fortsätter vara snö hela vägen nerför berget. Vilket i sin tur leder till att varenda en av de trettiosju kilometrarna nerför berget är en lömskt halkig nervpärs som tar mycket längre tid än vanligt, och att den därpå följande motorvägen inte heller är avslappnande utan en orgie i dålig sikt och snöblandat, underkylt regn. Huah.

Men det gick bra, och strax efter Annecy tittade solen till och med fram en liten stund.

När jag släppt av grabbarna i Geneve puttrade jag och Winston vidare mot Lyon (eftersom det svenska konsulatet bara har öppet för passutlämning på onsdagar mellan 10 och 12 när månen är i sin sjunde fas och ditt lösenord innehåller minst två versaler, en siffra och tre ingredienser till pannkakor) vilket var själva ursprungssyftet med resan. Och det var häftigt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det för någon som inte kört där, men motorvägen från Geneve bort till typ Bourg-en-Bresse är helt galen. (Efter Bourg-en-Bresse blir den tråkig och platt.) Det är tunnlar och berg och broar som slingrar sig över raviner, och jag misstänker att det är en helt vansinnig utsikt vilken dag som helst men just idag var träden täckta av nysnö och molnen var ditslängda på ett sätt som för tankarna till estetiken i valfri fantasyvärld och mitt i alltihopa bröt solen igenom uppifrån samtidigt som det fortfarande var sockervaddsmoln och snöflingor i luften och ingen trafik att tala om och på det hela taget så var det sådär vackert att det inte var någon idé att stanna och fota för inga pixlar i världen skulle kunna göra bilderna på min näthinna rättvisa.

Så.

Det var en upplevelse.

Det var även en upplevelse att köra bil i centrala Lyon, men inte en lika kul en.

Centrala Lyon är ett jävla gytter av lite för smala gator med lite för mycket trafik och obegripliga enkelriktningar, spårvagnar och annat krafs, och givetvis ligger det svenska konsulatet mitt inne i värsta gyttret. Lyckligtvis ligger där även ett köpcentrum i närheten där jag kunde hitta parkering, men för att göra en lång och svordomsfylld historia kort känner jag exakt inget behov av att någonsin köra bil på Rue Garibaldi igen. Aldrig någonsin, s’il vous plait. Jag vet inte vem den där Garibaldi som gett namn åt gatan var, men jag gillar honom inte. Bleh.

Damen på konsulatet var dock supertrevlig, och byggnaden var väldigt glasig och sci-fi-aktig och jag har numera ett riktigt pass igen istället för mitt provisoriska, blekrosa härke, så.. alltid något.

Efter pärsen som centrala Lyon medfor gjorde jag det enda rimliga för att lugna nerverna hos en stressad svensk på utlandsvistelse. Jag åkte till IKEA och åt köttbullar. Och handlade diverse saker, men det vore lögn att säga att något annat än köttbullarna var den stora behållningen. Och vid det laget hade jag levt på Twix och vatten i typ sju timmar så allt annat vore konstigt.

Jag har även inhandlat lingonsaft. Det är viktigt.

Därefter puttrade jag och Winston tillbaka mot bergen, via mer snöblandat vattenplaningshelvete innan Chambery och ett snabbt stopp på Au Vieux Campeur där jag införskaffade en karta över Valmorel, eftersom kartan som täcker i princip hela 3 Vallées inte har med den liftfria delen av La Masse och det är en i mina ögon rättså väsentlig del av terrängen häromkring. Den biten finns alltså med på Valmorel-kartan istället, och av detta kan vi dra slutsatsen att det sitter någon beslutsfattare på IGN som troligtvis inte åker skidor.

Tack och lov så hade det varit paus i snöandet häruppe under en del av dagen, för jag kom hela vägen upp utan snökedjor igen, och efter att ha burit upp alla grejor till lägenheten tog jag ett bad tills vattnet blev kallt för jag var så trött att startsträckan för att orka tvätta håret blev en dryg timme lång (hann dock lösa fyra sudokus!), sen pratade jag i telefon med pappa som hade full förståelse för hur exalterad jag var över motorvägen förbi Nantua, och nu skriver jag dethär och strax ska jag sova.

Och jag tänker inte åka till Lyon igen förrän tidigast i mars, för då är det Champions League och Lyon ska spela mot Barcelona. På ett sätt hade jag hoppats att de skulle få möta Linköping, eller nåt av svensklagen (Wolfsburg, Chelsea, Montpellier) men samtidigt är det rätt trevligt att inte ha kluvna känslor alls.

Äh. Nog om allt, nu går mina ögon i kors.

Natti.