Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Månad: januari 2018

Borta med vinden

Vissa dagar är det svårt att säga om Cascades stannar för att

1: de brittiska studenterna är komplett värdelösa på att åka skidor, dessutom har druckit alkohol och misslyckas kapitalt med att ta sig av stolliften

eller

2: det blåser för hårt

eller

3: en kombination av alternativen ovan.

Inte mitt livs bästa skiddag om en säger så. Men eftersom en skiddag inte räknas om den inte uppfyllt någon av följande kategorier

  1. minst tre liftåk
  2. ute i backen minst en timma
  3. minst 1000 fallhöjdsmeter

så uthärdade jag och Harry två vändor i Cascades och en i Plein Sud innan vi gav upp och åkte hem igen. Och Cascades kan ha satt ett nytt rekord i ”hur många gånger kan en lift stoppa under en och samma uppfärd” för mig. Sju gånger. Sju! Inte illa pinkat för en lift som tar knappt fem minuter.

The Crewzer Challenge

Igårkväll genomförde Harry och Björnen vad som kan ha varit den dummaste idén någon någonsin har haft.

Vårat lilla stammishak Crewzer har ett kylskåp. I det kylskåpet finns trettio-nånting olika sorters öl på flaska. Merparten av dem är rätt stadiga saker, inga lättdruckna 4,2-procentiga lager inte. Antoine som äger stället gillar annorlunda ölsorter, om en säger så. Men iallafall. The Crewzer Fridge Challenge går helt enkelt ut på att inom loppet av en kväll, delat på två personer, dricka en av varje sort av alla flaskölen, samt varsin démi av de två ölsorterna som finns på tapp.

Självmordsprojekt, jag vet.

Men eftersom Harry är väldigt glad över att ha hittat en kompis som är ännu rejälare än han själv (ergo kan dricka ännu mer innan han stupar) och Björnen verkar vara lika nöjd han, så bestämde dom sig alltså för att genomföra detta.

Man kan väl säga såhär: det gick, men det var ingen vacker syn.

Jag tittade förbi då och då för att se hur långt de kommit, och när de var en bit över halvvägs gick jag och drack en démi på Scandi. När jag kom tillbaka en knapp timma senare så var Harry så full att han knappt kunde se rakt, så då gick jag hem och vaknade klockan tre av att herrn ifråga snarkade som ett satans sågverk.

Idag mår han mycket bättre än han förtjänar. Fråga mig inte hur.

Och deras namn och rekordtid står numera uppskrivet med en spritpenna på fläktkåpan ovanför stekbordet inne på Crewzer. Det lär dröja innan någon mer klarar av det.

I övrigt så blåser det satan, igen. Igår var det åtminstone bra sikt, så jag roade mig med att åka varv i 3 Vallées-liften eftersom den hade vinden rakt i ryggen = mindre obehagligt. Backen ner var en intressant upplevelse – jag har nu straightlinat hela den svarta Goitschelbacken, enbart för att om jag hade svängt hade det tagit tvärstopp, så stark var motvinden. Och idag har det både snöat och blåst så jag har haft säsongens andra helt skid- och jobbfria dag. Samt varit i badhuset för första gången på alla mina år här. Skräpet hade ingenting att göra, så vi gick och bubblade bubbelpool i två timmar. Mitt hår kommer antagligen lukta klor i en vecka efter det här, men det var riktigt trevligt att titta ut på snöstormen inifrån ett varmt badhus. Jag är dock fortfarande lite skeptisk till att bada i sötvatten, en flyter så dåligt.

Dagens tveksammaste: Det ryska paret i trettiofemårsåldern som hade med sig en GoPro på en selfiepinne in i bastun. Inte för att jag egentligen bryr mig, men det känns ganska ohyfsat att filma i en miljö där alla är svettiga och halvnakna. Jag har liksom inte bett om att vara med på er semesterfilm..

Soleil, soleil

Vad det är trevligt att se solen och en blå himmel igen!

Snön var dock mer än lovligt sketchy, så jag tog inte ens med mig någon ryggsäck ut i backen. Nope, idag var en dag att hålla sig i pisten. Massvis av turister som osade den där sortens stress som uppstår när skidsemestern i princip har blåst bort och sista dagen äntligen blir rimligt väder, men det var inte så trångt att det blev jobbigt i vart fall. Fick dock lite mild magkatarr i slutet av dagen när jag stötte på några av mina yngre och mer dumdristiga kollegor som glatt proklamerade att de åkt ”puder” (läs: orörd kramsnö) hela dagen. En av dem hade lavingrejor med sig. En.

”Hedda, hvorfør har du ikke puderski?”

Tja, kanske för att det har blåst utav bara helskotta i tre dagar, temperaturen har flaxat mellan minus femton och plus tre och just nu är det nollgradigt och superinstabilt. Kanske.

Oooorkar inte. Jag vet att jag är gammal och urtråkig men dom där smågrabbarna har slett ingen koll.

Nåväl, solen skiner, jag är ledig och ikväll ska jag och Harry käka pizza och dricka öl på Tango. Jag har haft det värre, även om snön är läskig.

Den rubrikskapande stormen Eleanor

I vanliga fall brukar ingen utanför regionen Auvergne-Rhone Alpes bry sig om vad som pågår med vädret här, men när stormarna plötsligt har sitt ursprung i havet utanför Irland och plöjer snett ner över hela Frankrike, med välta träd, strömavbrott och snökaos på plattlandet som följd, då blir det liv i luckan.

Stormen skulle dra in ordentligt i tisdags kväll, och redan då gick kommunen ut med information om att i princip hela skidsystemet skulle vara stängt på onsdagen och idag. Plus att de inte skulle köra några skidbussar, och de bokstavligen låste alla parkeringshusen och plogade upp en snövall vid infarten till byn så att ingen skulle kunna ta sig ut på vägen. Dessutom försökte gendarmerna få Malaysia och Summit att hålla stängt för att minska antalet folk ute på gatorna på natten, men det gick sådär vad jag har hört.

Det intressanta är att visst, det har snöat och blåst utav bara helvete, men det är inte värre än någon annan rejäl snöstorm de senaste åren. Men eftersom just dethär stormskrället är en riksangelägenhet med ett riktigt namn (Eleanor) och det är jullov så går allmänheten bananas.

Hatten av till turistbyrån förresten, de är riktigt duktiga på att förse Le Dauphiné (”lokaltidningen”, täcker typ hela regionen) med uppdateringar och bilder från väderläget. All publicitet är bra publicitet, eller?

Själv svär jag mest över att jobba långpannor och att behöva skotta trappen upp till jobbet samtidigt som snön envist blåser tillbaka. Och jag tycker lite synd om alla veckisar som varit förvisade till rullbanden och under korta stunder Cascades och Plein Sud.

Men ja, inte mycket som hänt här med andra ord.. Jerem fyllde år i går, så jag mötte upp honom, Harry och de övriga franska grabbarna på Wild & Savage efter jobbet. Det var alldeles lagom att ta en öl, snacka lite skit och sen gå hem och sova – jag hade aldrig orkat komma ikapp de andras partystämning och jag hade ingen lust att jobba bakis idag heller. Harry och Jerem hade förövrigt vansinnigt roligt åt att en av deras kompisar började ragga på mig (insåg jag i efterhand, jag trodde bara han var allmänt trevlig) och efter att jag hade gått hem hade dom tydligen intalat honom att jag helt klart var intresserad. Schysst. Verkligen. Jättestelt det lär bli nästa gång jag springer på honom.. suck..

Men ja, ungefär så intressant är tillvaron här just nu. Imorgon ska vädret bedarra en aning vad det verkar, och jag är ledig så jag kanske till och med får åkt lite lagg. Den som lever får se.

Pusshej!

Gott Nytt Antiklimax

Gissa en gång vem som hade feber och frossa på nyårsafton?

Jupp.

Dagen började iallafall bra, det är något visst med att knata uppför pisten i beckmörker som sakta omvandlas till någon sorts blått gryningsdis. Sen var jag överlägset långsammast, men det skyller jag dels på den begynnande febern och dels på att de andra har superlätta randonnéeskidor och pinnbindningar, och jag släpar på breda offpistskidor. Men det var fint hursomhelst, och det är alltid väldigt tillfredsställande att ta sig uppför för egen maskin, även om jag ofta avskyr det i stunden.

Efter att ha varit hemma och käkat frulle och sovit en stund stack jag ut och åkte igen, med Karro, Thomas och Oscar. Vi drog upp till Col och ägnade oss åt lokal urban exploring, dvs kollade in den gamla stugan som brukade vara restaurang med nu har fallit offer för permafrosten så hela huset lutar betänkligt. Det är svårt att inte tänka tillbaka på min första säsong här, när den restaurangen fortfarande var öppen, och backen ner från toppen av Col gick en annan väg över krönet eftersom glaciären nådde mycket längre ner på den sidan då. Det är riktigt läskigt när naturen så uppenbart förändras till det sämre.

Men det var kul att snoka runt i stugan, som uppenbarligen är ett tillhåll då och då, där var gott om tomma öl- och vinflaskor i hörnen.

Efter det tog vi några varv i Moraine innan jag gav upp för jag mådde definitivt inte bra.

På kvällen försökte jag bli lite pepp, men det gick superdåligt eftersom jag mådde ännu sämre än på dagen, så efter några drinkar hemma med Harry och Mercy, och Jade och hennes kille så gick jag upp till Scandi vid tolvslaget. Efter att raskt ha sagt Gott Nytt År till folk så gick jag och la mig. Lite självbevarelsedrift får en allt ha, och nyår är seriöst överskattat, även utan 39 graders feber, så..

Och idag har jag jobbat, minus en paus på eftermiddagen för att sova bort febern, och det funkade tillräckligt okej för att jag skulle överleva kvällen. Tyvärr är det århundradets busväder på ingång och jag jobbar alla dagar till och med torsdag, så risken är att jag åker på några riktigt mördande långpannor. Skojsigt.

Så ja – händelselös vecka på ingång. God fortsättning på er.