Chamonix har ett hockeylag.

Jag var vagt medveten om detta redan innan ikväll, men nu är jag definitivt medveten. De är inte speciellt bra, men de spelar ändå i Frankrikes högstaliga – som har det fantastiska namnet Ligue Magnus – och om det säger mer om Chamonix hockeylag eller Frankrike som ishockeynation i allmänhet vette tusan. Hursomhelst.

Alice och Lisa undrade om jag ville med och kolla på match, mot serieledande Grenoble till och med, och eftersom jag avverkade sju avsnitt av The West Wing igårkväll kände jag att någon annan aktivitet än fulstreamning av gamla teveserier nog inte skulle skada.

Alltså gick jag på hockeymatch ikväll, för första gången i livet.

Bäst: Att den föräldrabemannade serveringen sålde crêpes. Dessutom till det facila priset 2€ styck.

Näst bäst: De tre minuterna efter att Chamonix reducerat till 3-5 och faktiskt hade något som liknade en spelidé en kort stund. Mycket kort stund.

Fluffigast: Den jättestora golden retrievern två bänkrader framför oss som ägnade 2,5 timmar åt att inte hitta något bekvämt sätt att sitta på, samt att gosa med allt som kom i närheten.

Sämst: När Grenoble gjorde första målet efter exakt en minuts spel. Hela första perioden var en plåga. Jag finner det ganska talande att Alice (som tydligen går på hockeymatcher rätt ofta) valt sin plats på läktaren utifrån följande insikt: ”they play on this side twice”. Och då menar hon alltså den sidan som målvakten står på. Det är med andra ord rätt ofta som motståndarna huserar på Chamonix planhalva och inte så mycket tvärtom.

Näst sämst: Jag blev regnad på på vägen till ishallen, och var alltså konstant kall i 2,5 timmar.

Men, jag vill bara påminna. På franska hockeymatcher kan en köpa crêpes. Jag gillar crêpes.

Efter matchen (som slutade 3-5, någorlunda rättvist) gick vi till Bar d’Up och jag drack panaché. Fick en genepi av Sam, och kan därmed konstatera att min alkoholtolerans möjligtvis har nått en ny bottennivå. Sedan klockan sju har jag druckit sammanlagt två stora öl och en tvåcentiliters shot, och jag känner mig mer än lullig. Antar att det är sånt som händer när en bara cyklar och vandrar en hel sommar.

Håhå jaja. imorgon är ledigheten över, det var kul sålänge det varade.

Pusshej!

/H