Gårdagskvällens minst förvånande nyhet: karantänen är förlängd till och med 15 april.

Exakt ingen blev förvånad. Den samlade analysen av läget var snarare ett stort ”jahaja” följt av att typ hela landet började spekulera i huruvida det egentligen rör sig om en 30-dagars förlängning, men att regeringen meddelar det i mindre bitar för att det inte ska kännas så överväldigande. Om det blir femton dagar till när vi väl är på den femtonde kommer det ju på något mystiskt vis kännas mindre jobbigt än om de skulle ha sagt trettio dagar till nu på direkten, så jag antar att det ligger något i det.

Idag har jag hursomhelst brutit mot lagen.

Vi gick och handlade i förmiddags, det mest spännande som hände då var att snubben bakom mig i kassakön på något mystiskt vis inte fattat att det är en meters avstånd som gäller, utan köade som i forntiden, och dessutom hade den dåliga smaken att hosta när han stod 20 centimeter från min rygg. Visserligen hade han ansiktsmask, men ändå. Håll avstånd liksom. Kassörskan sa till honom, och tillslut fattade han. Nu har jag ju förmodligen redan haft det förbaskade viruset, men hur kan någon, efter snart två veckor i karantän, ha missat att det är avstånd som gäller? Så konstigt. Jaja.

Mitt lagbrytande var hursomhelst ett resultat av att ha gått tur och retur Carrefour utan att ha behövt visa papper (jag har fortfarande inte sett en enda gendarm annat än när det kört förbi med bil), och om ingen vet att jag har varit ute och traskat på förmiddagen gör det ju inte så mycket om jag tar en eftermiddagspromenad också. Så efter lunch gick vi bort till Rocher Noir, och sen ner till Bettex och tillbaka hem. Väldigt olagligt, men solen sken och här är som sagt ingen direkt trängsel, förutom på Carrefour.

I övrigt har jag tvättat, ätit tre kakor, och Titanic-tittat* på de första 75 procenten av Portrait de la jeune fille en feu för jag vet inte vilken gång i ordningen. Pallar inte slutet, jag blir så gråtig. Nu ska vi nog snart fixa kvällsmat. Tredje eller fjärde dagen av lamm och ugnsstekt potatis, men det är okej för de första två dagarna kände jag ingen smak alls, så jag har inte tröttnat än.

Både jag och Jamie har bestämt att när karantänen är över ska vi åka till Donken i Albe och käka nuggets tills vi storknar.

Fotnöt: Titanic-titta – en metod för att se om film som jag utvecklat eftersom jag inte orkar med allt drunknandet i Titanic. Går ut på att jag kollar fram tills att de krockar med isberget, och sen hoppar jag fram tills när Rose blir uppfiskad av Hornblower. Helt enkelt ett sätt att plocka russinen ur valfritt cineastiskt bakverk. Se även ”snabbspola de onödiga stridsscenerna i Hobbit-filmerna”.