Tre veckor.

Märkligt hur fort tiden har gått ändå, men jag tror att det till stor del beror på att en dryg vecka gick åt till att må skit – först av corona och sen av mensvärk, och att det sammanföll med det tråkigaste vädret. Sedan dess är det bara en luddig röra av dag efter dag med solsken, bok, promenad, och repetition dagen efter.

För att fira att vi nått treveckors-strecket tänker jag därför göra en liten lista över bra saker med karantänen:

  • Jag behöver (nästan) inte tvätta händerna oftare än vad jag gör när det inte råder global pandemi. Eftersom jag bara umgåtts med en och samma person i tre veckor, och jag har varit sjuk och frisknat till, och Jamie inte haft ett enda symptom så kan vi anta att vi är friska och därför bara behöver tvätta händerna som vanligt, plus om vi vart och handlat eller varit utanför huset. Ändå en klar förbättring mot sista veckan i VT när jag tvättade händerna femtioelva gånger om dagen och huden sprack.
  • Hopkopplat med ovanstående – jag kan klia mig i ögonen, bita på nagelbanden och klämma finnar hur mycket som helst i hemmets trygga vrå.
  • Jag har haft tid att måla, vilket jag inte gjort på flera år.
  • Jag minns inte när jag senast såg ett flygplansstreck.
  • Jag har haft tid och utvilade hjärnceller nog att läsa tjock och krånglig bok på engelska i ett försök att förkovra mig själv. Hittills har jag mest kommit fram till att sex inom äktenskapet verkar ha varit en riktig jävla pina för alldeles för många kvinnor fram till typ nutid, att Honoré de Balzac av allt att döma var ett skitarsel (en bedrift med tanke på att det väl är totalt fem-sex sidor av flera hundra som har med honom att göra), och att fyrtiotalet lämnade en del övrigt att önska i form av språkbruk (jag rycker till varje gång jag läser ”n*groes”) men det är väl en insikt så god som någon, antar jag.
  • Noll behov av att maniskt kolla nyheter, vi sitter där vi sitter och kan inte göra ett skvatt åt situationen, så nyhetsintaget har jag begränsat till en vända på morgonen och en på kvällen. Förutom all dårskap på Twitter, men där har jag rensat bland vilka jag följer istället.
  • Jag har återupptagit Duolingo efter fyra månaders uppehåll.
  • Jag har solat bort min goggelbränna, kommer inte se ut som en tvättbjörn när jag kommer till Sverige, för första gången på fem år.
  • Jag får massor med frisk luft, och det är alltid bra, även om det är till största delen stillasittande friskluftsintag.

Det var typ det, tror jag.

Bara för att inte helt förneka min inre I-or tänker jag avsluta med något mindre bra: en verbal känga (på ett språk de inte förstår) till alla egoistiska, arroganta skitarslen från Zon C som tycker sig stå över den solidariska ansträngning som karantänen är, och på något mystiskt jävla vis lyckats ta sig från Paris och hit till sina fritidsboenden nu när påskloven börjat.

Dra.

Åt.

Helvete.

(Eller åk tillbaka dit ni kom från.)

Era.

Satans.

Egoistiska.

Jävla.

Skitarslen.

Hoppas ni tappar smaklökarna imorgon och får tillbaka dem lagom till jullovet.

(Ursäkta språkbruket, mormor, men jag tror att du förstår min ilska. Det finns få saker som retar mig mer än folk som tror att de står över regler som satts upp för allas bästa. Extra mycket när det är rikingar som inte påverkas så mycket av 135 euro i böter.)

Det var allt för idag, vi hörs, pusshej!

/H