As for the real world, she tries to forget it.

Nej, det där är inte direkt det mest välkända av citat som tillskrivs Simone de Beauvoir. Det är bara en textrad, från sidan 364 i den upplagan jag läst, men det är en väldigt vacker sammansättning av ord.

Och det är orden jag i slutänden uppskattar mest efter att ha delvis tragglat och delvis plöjt mig igenom denna tegelsten till bok. Plötsligt bara finns de där, svävande. Efter sida efter sida av redogörelser kring olyckliga äktenskap och dammiga gamla gubbars åsikter om det ena eller andra så kommer en mening eller ett stycke eller några sidor där de Beauvoir vad det verkar bara låtit orden flyta iväg, enbart temporärt hindrade av ett och annat semikolon (herrejösses vad den kvinnan måste ha älskat semikolon). Det dyker upp poesi, och oerhört skarpa situationsanalyser mitt i det gråa, sakliga, akademiska och fotnotsbeströdda.

Merged with sky and heath, the girl is this vague breath that stirs up and kindles the universe, and she is in every sprig of heather; an individual rooted in the soil and infinite consciousness, she is both spirit and life; her presence is imperious and triumphant like that of the earth itself.

The Second Sex är en av de där böckerna som det alltid refereras till (det var därför jag bestämde mig för att läsa den) och jag kan förstå varför. Den är om inte komplett, så väldigt omfattande. Den själv älskar att referera till fan och hans moster, ursäkta ordvalet. Dock har jag då och då fått påminna mig om att den trots allt har 70-nånting år på nacken, vilket främst märks i vissa ordval, de delarna som berör ”nutid”, som ju idag är definitiv dåtid, och den extremt irriterande avslutningen på kapitlet ”The Lesbian” där de Beauvoir bestämt påstår att homosexualitet är ett val. Det blir stundtals inte så lite kaka på kaka, och jag förstår varför det finns nedkortade eller sammanfattande upplagor, för essensen av boken hade gått att koka ner till kanske en fjärdedel av dess faktiska volym.

Men, som självutnämnd ordbajsare finner jag även något tillfredsställande i att läsa en bok som så uppenbart inte har fallit offer för strykglada redaktörer. Det är lite berg och dalbana över det hela – ibland blir det lite väl mycket citat ur folks dagböcker och medicinska journaler, och för mig som knappt läst någonting av någon av alla människor hon citerar, refererar till eller ibland rakt av rådissar krävs det en och annan avstickare till Wikipedia för att verkligen kunna tillgodogöra mig allting

Jag har inte läst så mycket annat som faller inom ramarna för feministisk teori, så jag vet inte om det är allmänt återkommande, men en sak som verkligen störde mig allteftersom var de ständiga referenserna till Freud, och det evinnerliga tjatet om penisavund. Eftersom de Beauvoir rådissar både Freud och Adler redan i kapitel två, kanske det hade gått att släppa penisavunden sedan. Men jag vet inte, det är inte jag som är akademikern här.

Hursomhelst uppskattar jag att den här boken har gett mig goda belägg för varför Freud kan och bör ignoreras, utan att jag har behövt utsätta mig för den otvivelaktiga plåga det hade varit att de facto läsa något av käre gamle Sigmund.

Psychoanalysts in particular define man as a human being, and woman as a female: every time she acts like a human being she is said to be imitating the male.

Det säger ärligt talat det mesta jag behöver veta om Freud.

Jag satt med en överstrykningspenna och läste, och det är jag glad för såhär i efterhand, för det är en bok jag tveklöst kommer vilja läsa om delar av, och bläddra i för att leta upp specifika stycken. Den är verkligen omfattande, och de Beauvoir har en förmåga att sätta ord på saker som jag tror att många kan känna igen sig i men kanske aldrig själva har formulerat konkreta meningar kring. Stora delar av kapitlet om ”Flickan” är till exempel väldigt intressanta, för även om tillvaron har förändrats till det bättre för många flickor nu jämfört med 1949 så finns det fortfarande mycket som är relaterbart – bland annat hur tonåren är så omvälvande för att de på sätt och vis är en förvandling från oberoende varelse till ett objekt, åtminstone i samhällets ögon. Jag säger inte att det alltid är så, men jag säger att jag känner igen mig i det. Även sånt som när jag läser det framstår som oerhört basalt, men jag faktiskt inte konkret tänkt på tidigare – hur kvinnor som grupp historiskt sett alltid har haft det svårt att organisera sig brett, eftersom kvinnor tenderar att känna större grupptillhörighet med exempelvis den klass de tillhör eller det land de kommer ifrån än med personer av samma kön.

This weakness of feminism stemmed from its internal division; as already pointed out, women as a sex lacks solidarity: they are linked to their classes first; bourgeoise and proletarian interests do not intersect.

Plus att hon stundtals är fullkomligt dräpande, som i det här stycket om överklasskvinnor (någon tyckte verkligen inte om sin egen samhällsklass, ahem):

In the upper classes, women are willing accomplices to their masters because they stand to profit from the benefits they are guaranteed.

Their vain arrogance, their radical incapability, their stubborn ignorance, turn them into the most useless beings, the most idiotic that the human species has ever produced.

Hej och hå, här skräder vi inte orden, nej.

För att sammanfatta så är The Second Sex en upplevelse, citatvänlig nästan in absurdum, och jag förstår verkligen att den står med på så gott som varenda lista över ”feministisk litteratur du måste läsa” som någonsin skrivits. För mig har den verkligen fyllt funktionen jag väntade mig – den som språngbräda för att läsa vidare, både för att den är omfattande och för att den då och då är otidsenlig och får mig att vilja läsa nyare analyser av samma grundtema. Samhället är trots allt föränderligt som bara den, men för att ha drygt sjuttio år på nacken är den här bedårande, dräpande, och omständliga tegelstenen på många sätt fortfarande väldigt aktuell.

However, one must not think that the simple juxtaposition of the right to vote and a job amounts to total liberation; work today is not freedom.

Hon har en poäng. Framåt och vidare, helt enkelt.


Till mormor om du orkat läsa den här svadan: Här kommer (lite halvdana) översättningar till svenska för alla citaten, uppifrån och ner.

  1. Vad gäller den riktiga världen, så försöker hon glömma bort den.
  2. Sammanflätad med himlen och heden, är flickan ett vagt andetag som rör om i och sätter eld på universum, och hon finns i var och en av ljungens kvistar; en individ med rötterna i jorden och det oändliga medvetandet, hon är både ande och liv; hennes närvaro är kejserlig och triumferande som den hos jorden själv.
  3. Psykoanalytiker i synnerhet definierar mannen som människa, och kvinnan som kvinna: varje gång hon beter sig som en människa sägs det att hon imiterar mannen.
  4. Denna feminismens svaghet härstammar från dess inre splittring; som redan påpekat, kvinnor som ett kön lider brist på solidaritet: de sammanlänkas först med sin klass; borgerlighetens och arbetarklassens intressen sammanfaller inte.
  5. I de högre klasserna är kvinnorna frivilliga medlöpare till sina herrar eftersom de drar egen vinning av de fördelar som garanteras. Deras fåfänga arrogans, deras radikala oförmåga, deras envisa ignorans gör dem till de mest meningslösa av varelser, de mest idiotiska som människorasen någonsin har åstadkommit.
  6. Oavsett vilket så bör man inte utgå ifrån att den enkla kombinationen av rösträtt och att ha ett jobb leder till fullständig frihet; arbete idag är inte frihet.