Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Kategori: badgastein (sida 1 av 2)

Rubriktorka

Igår hoppade jag i en halvfärdig foampit. Har även åkt skidor, övervägt en karriär som tjäderjägare, druckit öl och haft det allmänt trevligt.
Idag vart jag dock däckad i nån sorts feber/flunsa light så barrundan får se sig som dissad om det ska finnas någon chans att jag orkar upp på berget imorgon. Lyckades iallafall pricka in den dimmigaste dagen att vara sjuk på så det är utifrån förutsättningarna helt okej. Enligt rapporter från rumskompisar så missade jag ingenting, och det har bara snöat några centimeter.

Nu: film och godis. Man får göra vad man kan för att hålla sig på humör.

Avd. hålla tummarna

Så om Snowforecast säger totalt 5 cm till och med nästa fredag och Yr säger omkring en halvmeter onsdag-fredag nästa vecka, då tror vi på Yr va?

snällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnällasnälla

Vedur

Det vore onekligen ganska trevligt om slutet av den här väderleksrapporten stämde. Eller ännu hellre försköts en eller två dagar åt vänster.

(Med reservation för att jag jinxar allt nu – jag är trots allt den inverterade puderguden. Deppen i att inse att jag inte åkte en enda dag på Kurona förra vintern. Hoppas på bättre tur i år.)

Attor.

Jag vill snabbspola

En i sammanhänget halvrelevant bild på Challa från en av alla barrundor förrförra vintern. Hej kompis!

Någon gång ska jag räkna hur många gånger jag har skrivit ”om [insert valfri tidsrymd] vid den här tiden är jag [insert valfri plats]” i den här bloggen. Det borde vara några stycken.
Eller så tror jag att jag har skrivit det ofta bara för att jag säger det ofta.
(Kram till mina fina klasskompisar som inte strypt mig i höst för att jag sagt ”om xx dagar/veckor åker jag till Badgastein”.)

Morötter. Överlevnad.
Jag räknar veckor och dagar för att lura hjärnan att det är snart.
Och nu är det snart.

Om en vecka vid den här tiden planerar jag att sitta på Häggis eller Wührers med en kall bärs i näven och mössan nerdragen över ögonen. Det är fakta.

Fick Snowroller i brevlådan idag, varken Challa eller jag har den på dvd, och eftersom de politiskt korrekta dvd-spelarna på bussarna vägrar ta brända dvd:er och jag blev pikad förra vintern (vaaah, haruinte Sällskapsresan, är inte det obligatoriskt för reseledare?) så har jag varit politiskt korrekt nog att införskaffa den.
Filmens neddimpande i brevlådan blev gnistan som tände min alpabstinens för fullt igen, och resten av dagen har jag skrivit packlista, hämtat saker från källaren, lyssnat på Baba O’Reiley, kollat favoritdelarna i Claim och Reasons, skruvat lite på mina bindningar, övervägt att sickla av sommarvallan… ja ni vet.
Helt icke-normalt beteende för någon som inte är skidtokig.

Och korrläst en kort text om tolvmannabackens öppningsdag åt en polare som aldrig stått på ett par skidor, vilket fick mig att inse att jag aldrig skulle kunna skriva en nyhetstext om skidåkning utan att få stryka typ hälften. Konsekvensen av att vara för insatt, eller vad det nu heter.

Grejen är att nu vill jag snabbspola. Okej, kanske stanna upp för Kalle Anka och Karl-Bertil, och för att jag vill träffa farmor en sväng eftersom jag ska vara i Stockholm typ hela våren, men i övrigt hade jag gärna snabbspolat till nästa fredag vid tolvsnåret.
Jag vill vara på väg. jag vill vara på väg så mycket att jag blir tokig.

Jag vill himla med ögonen över att behöva till liften (som alla som säsongat i Val Thorens förväntas göra när de åker någon annanstans), bli åksjuk för att jag satt mig onödigt långt bak i bussen till Sportgastein, köra dödsrace i den lite väl branta backen som jag inte minns namnet på ner till Angertal, dansa pjäxdans på Häggis och förhoppningsvis inte vara den inverterade puderguden i år igen utan faktiskt få nyttja det vita guldet och inte vara tvungen att åka hem när systemet väl öppnar upp.

Och jag vill göra det nu.
Inte om sex dagar.

Frohe weinachten!

Tiden är bara så himla sniglig just nu

Efter noga övervägande har jag (nästan) bestämt mig för att en del av årets födelsedagspengar ska gå till ett chestmount till min hjälmkamera.
Planen är att filma satan i BG på nyår.
Längtar efter att åka skidor. Längtar efter att komma iväg på praktik. Mycket längtande överlag här för tillfället om man säger så.
Jag menar, snö.
Jag behöver.
Snö.
(Längtar efter att få redigera något annat videomaterial än nyheter.)

Suck.. en del av mig blir fortfarande svart i ögonen av Final Cut, men övning ger färdighet. Bit ihop och kom tillbaka. Kunde jag lära mig Photoshop på egen hand ska jag väl klara det här.
Undrar om jag kan diskfragmentera bort den delen av min hjärna som fortfarande är helt inställd på Premiere Pro 3?

Enkel matematik:

 

+

 

 

+

 

 

=

 

 

Badgasteinbilder

Lac d’Annecy.. eller vad den nu kallas.

Nedanför berget: VÅREN!

Trött tjej #1

Till vänster i bild: Fult, superfult lifthus.

Halvvägs ner i läskig, isig backe mot Angertal. Bräda är inte min starkaste sida..

Den episka barrundan.. tvek på om jag kan lägga upp bilder från den här. Oh well, det var kul i alla fall.

Vi åkte faktiskt skidor också. I Sportgastein. Blåa backen = nice.

Spontan afterski på vår balkong – dvs Taket.

Picknick i Angertal. Mycket sol, typ ingen snö (där heller).

Den obligatoriska ”barbent + berg”-bilden.

Slackertorsdag.

Soluppgång nånstans kring Zell Am See.

Nationalparken Hohe Tauern, där det senare visade sig att vi inte alls hade behövt köra. Jäkla GPS.

Avd. Trevlig Motorväg.

Kvällsmat i Albertville/Annecy/Jag-har-ingen-aning. Temperatur omkring 23 grader.

On My Way Back Home

”Hemma” igen. Kära gamla Val Thorens är sig likt – inte mycket hinner ändras på en vecka, mer än att snön försvinner fort som attan även här. Dock himmel jämfört med BG.

Sista dagarna i Badgastein gjordes inte många knop. Kebabätande, ligga på taket och sola, gå runt till skiduthyrningen och barerna och säga hej, typ så. Hamnade på en oväntad och väldigt trevlig afterski på Häggis bakgård på torsdagen – Kalle spelade och jag roade mig med att bygga pyramider av små Jägershotflaskor med en bummartjej. Man kan ha det sämre.

Klockan sex igår morse rullade bilen ut ur byn. Galet välpackad – vi hade med oss mer saker men hade ändå lyckats hålla ett säte tomt. Pussel på hög nivå!
Eftersom det är totalt omöjligt för mig och Linn att köra bil längre sträckor än tio mil utan att köra fel fick vi en fin liten detour upp på ett berg där det bara fanns längdåkningsspår, en nedlagd ankarlift och några randonneetomtar som med roade miner förklarade att vi var ganska så redigt fel.

Tydligen är GPS-en totalt oförmögen att avgöra vilken årstid det är – vägskrället ifråga är bara öppet mellan maj och september. Kul.
Vi fick iallafall uppleva den synnerligen sömniga byn Huber två gånger. Där begås inga brott på helgerna – polisstationen var stängd.
Efter ungefär en timmes onödig utflykt i de österrikiska gränstrakterna var vi på rätt spår igen – Europaväg 66 från Lienz mot Italien. Vägbygge i Bressanone, men efter det – vindlande autobahn rakt ner i våren. Soldis, bra musik, lagom med trafik och helt sinnsykt vacker utsikt. Plus en bil som är jäkligt kul att köra.
Jag var en ganska så nöjd tjej där och då. Som pricken över i åt vi paninis och glass på en solig parkbänk innan Modena. Har ingen aning om varför italienarna är så mycket bättre på motorvägsmat än tyskarna och fransmännen, men det är dom. Parmaskinka = guds gåva till människan.

Ju närmre Milano vi kom desto bredare och stökigare blev vägen, men inga felkörningar. (Även om GPS-en ballade ur några gånger)

Plockade upp Per på ett solstekt Linate, (+25 i april kan inte vara normalt) och fortsatte mot bergen. Efter det sov jag mest och vaknade lagom till McFlurry i Annecy, eller möjligen Albertville. Oklart där. Jag var trött med all rätt – våra kära chalmerister festade tämligen högljutt sista natten så sömnen blev väldigt upphackad av smällande dörrar och skrik&musik.
Sjukt trevliga människor dock, trots den förlorade sömnen.

Kom hem vid nio igår, slängde in en tvätt och somnade ganska omgående.

Idag har jag, Linn, Per & Johannes åkt vårslush på snowboard – äntligen, som jag har saknat det, och sedan fick jag ett energiskt ryck och tvingade med Johannes ut på en mördande löprunda. Höjdskillnaderna här är fan inte att leka med. Fast det var värt det, när endorfinerna kickade in.

Det enda som återstår på schemat idag är att hämta mina iPodlurar, lämna in snowboardbootsen och kolla på film. Pwetty nice!

Kommer en bildbomb så fort jag orkat ladda in allting i datorn. Inte idag med andra ord.
Pusshej!

Subatomära partiklar

Det finns inte en bardisk i Badgastein jag inte dansat på vid det här laget.
Vad ska man säga – workin’ the orange hoodie-magic, all blyghet och alla nojor jag någonsin haft är som bortblåsta. Hela chalmersgänget verkar vara överens om att jag är en galen smygalkis, men vem bryr sig?

Enda vettiga åkningen är i Sportgastein, såklart.. skidbussen är vidrig och jag begriper inte österrikarnas förkärlek till äggliftar, men annars är det fint.
Våran balkong/terrass/tak är inte helt fel den heller.. spontanaste afterskin på länge igår, alla bara satt och mös, även när solen gått bakom berget.
Även om jag saknar Val T (till stor lättnad för vissa på Häggis) så har jag det bra. Ser dock fram emot lite slush-snowboard i blåa Orellebackarna och att leva lite lugnare, men några dagar till klarar jag nog.

Just idag är jag lite extra nöjd eftersom jag egentligen borde stå med äcklig disk på Kinabalu, men istället ligger i sängen och mitt enda måste är att gå ner på Wührers klockan tio och ta en öl. Sörjer dock en missad köttbulle/boogietisdag igår. Alla missade köttbullar bör sörjas. Djupt och innerligt.

Veckans Starstruck: Fortfarande jag, när jag träffade Janne Schaffer på Silverbullit på barrundan i förrgår. Mest random på väldigt länge.

200 km/h

Jag är lite trött.
Visserligen har jag sjukt kul 99% av tiden, men jag är inte särskilt ledsen över att regnmolnen ockuperar Gasteinertal idag om man säger så.
Igår var det typ-soligt, vi åkte bräda och det var svårt. Lite för isigt och brant – det blev mer hasande än svängande, men det var skönt att komma upp på berget. Förundras hela tiden över hur annorlunda det ser ut här, bergen är mycket kulligare och här finns shitloads med träd. Häggis är som ett mindre murrigt Snesko, ölen är godare än den franska och våra Chalmerister är hur trevliga som helst.

Rätt okej med andra ord.
Tempot är lite som veckisveckan, fast nästan ännu värre. Färre bonsai-elefanter dock.
Jag kommer vara död när jag kommer hem. Seriös dejt med Tangoterrassen hela nästa vecka.

Life’s good,
HB