Min vän Lisa är en väldigt förträfflig person, trots att hon inte har vett på att uppskatta det här med vinter. I Lisas värld är kombinationen kyla, snö och fysisk aktivitet en avancerad form av tortyr.

Lyckligtvis finns det andra saker som vi bägge två uppskattar. Typ gemensam skepsisk mot världen i stort, och de varelser som befolkar den, och att det inte finns något bättre än mycket små och symmetriska bär.

Idag hittade jag den minsta och mest symmetriska jordgubben som förmodligen någonsin existerat, och då är det liksom bara så fint att ha en vän som utan att tveka sällar sig till mig och mitt exalterade skuttande pga en Mycket Liten Jordgubbe.

Det är såna små saker som sätter guldkant på livet.