Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Kategori: video (sida 1 av 3)

Chez moi

Egentligen hade jag tänkt filma i lyan redan förra året, mest för att mormor ska få se hur jag bor, men det blev inte av. Men bättre sent än aldrig. Passande nog gjorde jag det igår, dagen innan befolknings- och prylfördubblingen.

Ljudet är lite mumligt så jag har tillochmed lagt till undertexter. Det ni!

Men ja, hej på er, mormor och andra eventuella stollar som vill kolla på när jag pratar med en GoPro klockan halv tolv en fredagskväll när resten av byn är på Snesko. Nu ska jag laga det där hålet i min vänsterskida (igen) och sen ska jag ut i kylan och dimman.

Attor.

PS. Kan vi prata om vilken fantastisk skärmdump Youtube valt som bild? Jisses..

Flingor

Flingor heter flocons på franska. Det tycker jag är väldigt gulligt. Snöflingor heter flocons de neige, och havregryn heter flocons de avoine. Inte för att det senare är något som fransoserna uppfunnit eller ens vet existerar eller så.

Idag blev en delvis vilodag, för min snöskottningströtta kropp kände behov av det. Istället för att åka har jag alltså betraktat ett stort antal fallande snöflingor, rensat på en hårddisk och filmat snö.

Och skottat snö.

Dessutom var jag redig och gick ner med jobbkontraktet till parkeringshuset, och har köpt Carte Neige. Så nu är jag dubbelt försäkrad, och fix-färdig för att köpa säsongskort imorgon.

Men ja. Såhär såg det ut i byn innan idag. Och det slutar inte. Bara under tiden jag skottade ikväll kom det typ fem centimeter till. På lite över en timme. Och på taket utanför vår lägenhet har jag mätt drygt 40 centimeter sedan igårkväll. Aaah!

Andra iakttagelser:

  • Salt-under-isen-knepet fortsätter att fungera. Tack och lov.
  • Igår fyllde Bob i köket år. Han hade tydligen firat detta med att dricka lika många shots som han fyllde år. Tjugotvå stycken. Så han var lite blek idag. Men grattis, Bob!
  • Kökschef-Saga var på dansbandshumör. Trevlig kontrast mellan ovanvåningens topplistemusik, och så kommer man ner i köket och hör ”Dagny, kom hit och spill”. Haha.
  • Andreas har slängt sallad i vår återvinningskasse.
  • Finns det någon i hela byn som inte tycker att det är förskräckligt ologiskt att en skranglig tjej jobbar med att skotta byns största terrass? Någon? NÅÅÅGON?! (Jag vet, det är ologiskt. Ni behöver inte tala om det för mig när jag håller på att hacka is.)
  • Hungry + angry = Hangry. Hungry + grumpy = humpy. Vettetusan hur bra det senare funkar..
  • Jag hade glömt att jag köpte chokladpudding när jag handlade i förra veckan. Hittade den när jag kom hem från jobbet innan. Lycklig nu.

Ge mig

Les Menuires när det är som bäst.

Ge mig, ge mig, ge mig.
Abstinensen for just upp till ögonbrynen, typ.

(Apropå ingenting stör jag mig lite på att jag i filmen har högerskidan på vänster fot och vice versa.. detaljer.)

Själsligen hemma

Jag for ju till Val Thorens, med Challa, Daniel och Sarah (och utöver dem indirekt en rätt stor hoper människor som jag känner mer eller mindre väl – det blir så).

Tog åtta bilder med telefonen och filmade fyra användbara hjälmkameraklipp på en hel vecka. Det fanns liksom inte i mig att orka dokumentera. Men av det lilla jag orkade dokumentera klippte jag ihop en film, som är resultatet av en mängd olika faktorer.

  • Den värsta lavinfaran på 25 år.
  • Minneskortet var fullt med downhillcykling, vilket ledde till att de egentligen bästa åken inte blev filmade för minnet tog slut innan dess.
  • Stenar.
  • Klena ben.

Man kan kalla det söndagsåkning, både bokstavligt och bildigt, för det var söndag, och eftersom jag har blivit indoktrinerad av en massa lavinkunniga människor i höst ville jag hålla mig på relativt flacka och mindre farliga ställen. Så vi jagade snö mellan stenarna i Boismintområdet. Det fanns en del, och jag och Daniel hann åka några varv innan allt för många idioter började följa våra spår.

Senast jag åkte minst lika fluffig snö var i februari 2012, på en bortglömd pyttesluttning i närheten av Madeleine Express (vuxenbarnbacke på Solaise) i Val d’Isère. Det var med andra ord ett tag sedan jag kände mig så.. begriplig som förrförra söndagen.
Det var med andra ord på tiden.

Och en del av mig är faktiskt glad att minneskortet tog slut, även om jag kände mig ofantligt klantig när det hände. För jag hade glömt hur Pointe de Thorens, berget som gett orten dess namn, tornar upp sig när man glider längs skråpartiet bort mot Col-Tvåan. Toppen som jag sällan reagerat över, för att Peclet jäser som en annan Jabba the Hutt ett par tilltagna snöbollskast bort i riktning norrut. Hur kallt det är i skuggan och hur lätt snön är.
Ett åk som kändes litet i skallen som tydligen var så mycket större, trots den långa flacken bort mot Genepi i slutet. Jag vill behålla det i skallen, omhuldat och ifred, precis som jag hade velat behålla decemberfluffigheten hos snön för evigt.
Och den lilla, lilla bowlen jämte eländes-puckeln ner mot Moutiere, där dagens djupaste snö hade drivit in. Rakt framför ögonen på liftåkarna, men det hade ändå fått vara orört tills vi hamnade där. Och det ägde. Femton svängar två gånger om som är värda varenda sekund av tid jag inte varit i Alperna, för att jag var där då, och snön var bra då, och mer än så behöver jag inte.

Det skriver jag om, även om det bara är i huvudet på oss som åkte som det går att se det. Gammaldags värre.

Sammanfattningsvis: Jag kan sväva på väldigt simpla saker, egentligen.

Slackcountry/GoPro-test


Val d’Isère januari 2012 from Hedda Berander on Vimeo.

Ungefär såhär mycket fluff blev det för mig i vintras. Goggelbrännan vart desto bättre, men så var jag ju också den inverterade puderguden.

Arkiverat under flikarna #slackcountry samt #hittar gamla GoPro-klipp och måste ändå vänja mig vid Final Cut. Det vill säga att jag egentligen skulle städa och organisera alla bilder på min dator men blev distraherad, fick svårartad snöabstinens och låste in mig på mitt rum hela kvällen. Känner att jag har tappat videobloggs-stinget lite men man kan inte vara bäst på allt jämt.

Låten: Philter – Pi

Videobloggar x2


Val Thorens Videoblogg – Avsnitt #9 from Hedda Berander on Vimeo.

I vilken jag hackar loss ett isblock ur kylen, åker Jurassic Park, Col och hajkar La Masse, samt går på utomhusafterski.
Musik:

  1. Detektivbyrån – Monster
  2. Scissor Sisters – Fire With Fire
  3. Kings of Leon  – Pyro


Worlds Highest MarioKart Tournament? from Hedda Berander on Vimeo.

Liftarna stängde p.g.a. hård vind och för att fira (nåja) detta ställde Tango till med en MarioKart-turnering. Kanske inte världens, men troligen Europas högsta.
Expertkommentator Sanderson var i högform.

Platt som en VÅFFLA!

Vad jag insett efter att ha kollat igenom alla gamla MarioKart-klipp:

BustaRhymes är en citatmaskin av rang.

I övrigt har jag sorterat mig igenom en fullständigt ohemul mängd videoklipp och konstaterat att det finns film på när jag och Linn kör fel i Zürich för andra gången på en halvtimme, samt att en eventuell Badgasteinblogg (jag är tveksam till om det blir någon) kommer vara så censurerad att den kommer bli pyttekort och inte det minsta rolig.

Mer roligt med all möbelkastning och softairgunkrig på Tango isåfall.

Videobloggar x2 och ihopplockningen av ett hotell


Val Thorens Videoblogg – Avsnitt #8 from Hedda Berander on Vimeo.


Internvideoblogg #3 from Hedda Berander on Vimeo.

Se där vad lite skidåkningsförbud kan åstadkomma! Helt plötsligt kändes det inte alls lika jobbigt att tillbringa några timmar med det sega men stabila Office de Tourisme-nätet.
I vanlig ordning är klippen ungefär en månad försenade (har egentligen varit typ klara sedan innan jag drog till Badgastein, men ja.. semester och solsken har kommit emellan) men whatever.

Efter att jag hade internetat färdigt gick jag upp till Tango. Graden av bakfylla efter gårdagens Tangofolk only-fest var varierande, det mest fascinerande var att Råttan i ett infall av gud-vet-vad hade rakat av sig håret. Egentligen är det ingen större katastrof – det är bara det att det ser så vansinnigt roligt ut nu, eftersom han är jättebrun i ansiktet och nacken och genomskinligt blek med kort kort stubb på hjässan.
Nåja, kepsen uppfanns av en anledning.

Eftersom jag är odrägligt rastlös anmälde jag mig frivilligt som nerplockningshjälp. Jag har packat ner glas, burit lådor med varierande innehåll (hotelltvålar, a4-papper, porslin, stearinljus), hittat en av Annas tröjor i skidrummet (vilket både är oklart och intressant..), burit upp förra decenniets fatskis från skrymslet i tvättstugan, ätit glass, nästan skruvat ner en icke-tavla från en vägg, kånkat ner sängar från tredje våningen – ja ni fattar. Jag håller mig sysselsatt, och jag får mat så jag är nöjd.
Borde egentligen stått Hedda ”gör vadsomhelst för gratis mat” Berander på mig på säsongartröjorna, för det stämmer. Oftast.

Framåt kvällningen hade Snömonstret, Stefan, Joban och Gustav ett mindre softairgunkrig i större delen av byggnaden. Vi andra var åskådare på terrassen, och när solen gick ner omdistribuerades folket till en lounge mitt inne i stöket i restaurangen. Soffor, madrasser, utemöbler och en stor teve. Borde vara möblerat så jämt.

Sååå.. trots skidåkningsförbudet har jag det bra, och ju längre dagen gått idag desto bättre har foten mått. Visst är den svullen, och det tar nog ett par dagar till innan den går ner i pjäxan, men jag kan gå i nästan normal takt, och gå i trappor. Fasen, jag sprang till och med ett par inspirerade steg innan ikväll och det kändes inte helt omöjligt.
Hoppas kunna åka på fredag eller lördag igen, time will tell.

 

 

 

 

 

 

 

 

Videoblogg #7


Val Thorens Videoblogg – Avsnitt #7 from Hedda Berander on Vimeo.

Ojojoj vad man blir produktiv bara liftarna stänger.
Här har vi Videoblogg #7 i vilken Special-K imiterar en elefant, Johannes konverterar till skidåkningen, fluffiga vattenmolekyler plattas till och jag som vanligt inte syns på bild i mer än typ två sekunder.

Musik:
The Temper Trap – Sweet Disposition (Youth nånting remix)
Tove Styrke – White Light Moment

Den andra mars var en bra dag.

Videoblogg #6


Val Thorens Videoblogg – Avsnitt #6 from Hedda Berander on Vimeo.

Sådär. Det tog sin lilla tid men nu är nästa videoblogg här. Lite allmänt chill, en legendarisk picknickvurpa, mina obefintliga parkskills (vill bara tillägga att jag faktiskt kan 180 nu, det finns bara inte på film) och lite bigair av folk som faktiskt vet vad de sysslar med.

Musik:
Owl City – Hot Air Balloon
Jamie Cullum – Wheels

PS. Videoblogg #7 kommer upp senare ikväll, den ska bara knapra färdigt först.