Det här börjar bli väldigt, väldigt tradigt.

Å ena sidan har jag börjat få tillbaka lite smaklökar nu, även om jag fortfarande inte känner lukten av deodorant eller smaken av tandkräm.

Å andra sidan är det JÄTTETRÅKIGT MED KARANTÄN. Det finns en massa saker jag skulle kunna göra men det är som att all den tillgängliga tiden bara gör mig handlingsförlamad. Det, och ovissheten, för så länge det här håller på så har jag ju ingen aning om hur sommaren blir, oavsett var jag befinner mig. Helst vill jag ju bli kvar här, eller rättare sagt åka tillbaka ner hit efter en vända i Sverige, men allt är så luddigt nu att jag inte ens orkar börja nysta i något.

Jaja, jag gör mitt bästa för att hålla mig sysselsatt – idag har jag tillexempel målat med akvarell i typ en och en halv timme. Det blev några berg som inte vart så pjåkiga, och en himmel med ett fält som var fint tills jag fick hybris och ritade dit ett träd. Det var onödigt och dumt, för det var finare utan trädet, och det är svårt att ångra saker med vattenfärg.

Och jag stretar vidare med The Second Sex, har återigen fastnat i en tråkig del, typ en redogörelse för hur kvinnan på grund av diverse olika saker varit underlägsen mannen sedan bronsåldern. Min huvudsakliga insikt efter de senaste tjugonågonting sidorna är att alla de där gamla grekiska tänkarna – Aristoteles, Pythagoras och så vidare – var ena riktiga jävla ärkepuckon när det kom till jämställdhet.

There is a good principle, which created order, light and man and an evil principle, which created chaos, darkness and woman.
– Pythagoras

 

Woman is merely matter, and all the principle of movement, which is male in all beings, is better and more divine.
– Aristoteles

Åh Pythagoras, jag hoppas att marken du går på i Hades är full av små och väldigt, väldigt vassa trianglar, och att du traskar runt barfota.