Idag har varit en harmonisk dag. Min lilltå har repat sig, men uppskattar fortfarande inte nerförsbackar eller ostadig mark, så den dagliga promenaden bestod av att traska bort till bänken ovanför Bettex och sitta där i solen med målargrejerna. Kan eventuellt ha varit ute nästan en timme längre än vad som är tillåtet, men ärligt talat orkar jag inte stressa upp mig över det. Så länge den enda person jag umgås med är Jamie och ingen annan kommer närmre än en meter så känns det lite skitsamma om jag sitter på en bänk två kilometer hemifrån eller i en stol på balkongen. Faktiskt.

Och det känns som att de flesta här i krokarna tänker ungefär likadant. Återigen – glesbygden, je t’aime. Att bo här avkomplicerar saker rätt rejält.

Men ja, förutom att det varit ännu varmare och soligare idag än tidigare är allting sig väldigt likt. Duolingo, läsa bok, äta min dagliga glass, sitta i solen på balkongen. Det är monotont som fasen, men det går nästan inte att ha det bättre utifrån de rådande förutsättningarna. Vädret är det närmaste i-landsproblem jag kommer – jag har kommit fram till att det är rätt bra att jag stannar i sängen med Duolingo till typ klockan tio, för då begränsar jag antalet timmar jag sitter i solen sen.

Jag trodde att jag verkligen hade bränt nacken idag, men det var bara en finne strax bakom örat som gjorde ont på ett förvånansvärt utspritt sätt. Däremot lyckades jag bränna knäna fast jag smorde dem med solskyddsfaktor 30 och solade smalbenen mycket längre tid än knäna utan att de brändes. Jättekonstigt, jag trodde att knäna skulle ha härdats lite efter all landsvägscykling förra sommaren, men icke.

Jaja.

Lyckades även levla upp en nivå i turneringssystemet på Duolingo, vilket är kul. Trist bara att jag är så högt upp att det krävs 1000+ XP per vecka för att ha en chans, och att det alltid är 3-4 stressbollar som drar ihop 3000 XP på en eller två dagar. I-landsproblem, som sagt.